Med 2 månader till start,
(ja, jag tjatar om Göteborgsvarvet)
gäller det att lägga upp träningen rätt och att träna smart.
Givetvis försöker jag följa de goda råd som föreläsningen
härom veckan gav mig. Tre pass med löpning i veckan:
Två pass med kvalitet och ett bara för njutning.
Bara för att "det är så roligt att springa".
(Redan där skiter det sig…)
Men jag försöker få till någon slags variation i de olika passen.
Måndagar är det ”intervaller” (i backe) som gäller.
Backarna gör att hastigheten varierar och medför
med automatik en slags ”intervallträning”.
Onsdag är det veckans långa pass.
Det gäller att ladda (främst mentalt) hela dagen.
Sen är det bara att hoppa i träningskläderna fortare
än en brandman inför utryckning, innan man hinner
ångra sig komma på bättre tankar…
Man måste springa en del långa pass, jag citerar:
”för att vänja kroppen vid monotona stötar,
träna uthållighet och mental styrka ”
Detta avslöjar ju sanningen om löpningen,
det är, på ren svenska, jävligt tråkigt!
(långpass=långtråkigt)
På helgen blir det ett pass bara för nöjes skull.
För att det är så ROLIGT!
Bullshit! Som min 14-åring skulle ha uttryck sig,
(dock inte nödvändigtvis i detta ämnet)
På de olika passen ska hastigheten gärna variera.
Bara ett problem: detta är omöjligt för mig.
Antingen ”springer” jag i mitt tempo, eller så går jag.
Så jag har fortfarande lite att jobba med!